Friskytten

Eftersom noshörnngar och elefanter ännu inte är utrotade så hade de som larmade om att de var utrotningshotade på 60- och 70-talet fel, påstår Anders Bolling enligt Fredrik Sjöberg som recenserar boken Apokalypsen gosiga mörker i SVD http://www.svd.se/kulturnoje/litteratur/artikel_2674001.svd

Detta är nog en feltolkning av historien. Det är just tack vare larmen som arterna räddats. Tack vare dem så har man lagt om politk och genomfört andra åtgärder som gjort att de klarat sig.

Om Anders Bolling fått råda hade man slagit dövörat till och inte lyssnat på larmen om kvicksilvet (slå upp Minamata), DDT, Hormoslyr, etc. Att vi lyckats avvärja en rad hot, betyder inte att de inte var verkliga.

På Anders Bolling låter det som om utrotning inte förekom. Ändå har en rad djurarter utrotats, särskilt innan man lyssnade på larmen; vandringsduva, kvagga, tasmansk tiger, dront.

Det betyder bara att människan har en förmåga att ändra sig och göra något åt saken när de sätter manken till.

Anders Bollings bok låter som en ursäkt att inte behöva bry sig.

I morgon, 1 april 2009, ska Riksdagen äntligen rösta om samkönade äktenskap. Och naturligtvis vrider sig de konservativt religiösa i ångest. (se bla dagen.se http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=166358 ) 

Ett argument som ofta dras upp är tradition. Typ "Äktenskapet har varit ett förbund mellan man och kvinna i årtusenden."
Visst, men vi har också haft dödsstraff mycket längre än det varit förbjudet och ingen anför just det som skäl att återinföra dödsstraff. Kvinnoförtryck har också en lång historia, men det är inget skäl att det ska fortgå.

"Nästan inga andra länder har könsneutrala äktenskap". Jaså, när vi införde kvinnlig rösträtt var det också en ovanlighet i världen. Några måste gå i första ledet. Varför inte Sverige?

"Om vi tillåter könsneutrala äktenskap kommer snart krav på tillåta månggifte." Detta stämmer. Det finns både miljöpartister och ungmoderater som föreslagit att månggifte ska vara tillåtet, men det är ändå inget hållbart argument. Förr var det olagligt med sex mellan personer av samma kön. Det är det inte idag. Att detta numera är okej betyder inte att exempelvis sex med barn är okej. Att en gräns rivs betyder inte att alla gränser rivs.

Egentligen är alla dessa argument bara dimridåer för det man egentligen tycker, men inte vill säga högt. Att bögar och flator inte ska få gifta sig och att homosexualitet är fel.

Nu har det avslöjats att medlemmar det rasistiska partiet Sverigedemokraternas är rasister. Nyheten slås upp av bl.a. SVD, Expressen, Dagen och SVT. Vi väntar på nya avslöjanden: Många kristdemokrater är troende! Flera moderater konservativa! Himlen är blå och påven är katolik!

Nu är det en ny biskop i sydamerika som uttalat sig om Förintelsen. Ärkebiskop Dadeus Gringis i Porto Alegre i Brasilen menar att judarna inte alls var värst drabbade utan det var zigenare och katoliker. När det gäller zigenarna kan jag hålla med honom så långt som att de blev hårt drabbade. Men katolikerna? Fanns det förintelseläger för katoliker som ingen annan än denne biskop känner till? Hitler var ju själv katolik. Förföljde han sig själv? Fanns det ett hemligt program för förintelse av katoliker, som hittills hemlighållits? Gasades 22 millioner katoliker ihjäl utan att någon annan än denne biskop märkte något?

Fort Knox påminner om Joakim von Ankas kassavalv på bilden som DN publicerar http://www.dn.se/ekonomi/finns-det-nagot-guld-i-fort-knox-1.832531
     Artikeln handlar om att några har ställt sig frågan hur det egentligen är ställt med guldreserven. Ingen utomstående har kollat på åratal. Kanske vaktar militären ett tomt kassavalv. Står vi inför en "guldreservsbubbla" där det visar sig att Fort Knox är lika värdelöst som IT-aktierna var en gång.      
Jag kan ändå inte låta bli att fascineras över tanken att ett land ekonomi skulle vara avhängig några ton metallklumpar i en enskild byggnad. Är det inte lite gammaldags i denna tid då den största delen av allas vår ekonomi bara är siffror på papper eller i datorer och konkreta pengar bara är småslantar man betalar parkeringen för? Lönen kommer in på kontot, hyran åker ut och i mataffären betalar man med kort. Väldigt liten del av pengarna håller man någonsin i handen i form av mynt och sedlar.

Varför är du så grym?
Varför har du skapat människan till något du inte gillar?
Varför gillar du oskyldiga offer (av Jesus för mina synder t.ex.).
Stämmer det verkligen att du förlåter om en ungtjur offras och hur tänker då?
Varför är det så viktigt för dig att vi tror på dig, om du inte ens orkar visa dig?
Är det verkligen viktigare att tro på dig än att vara god?
Varför lät du Jesus visa sin övernaturliga sida med så fåniga upptåg (vin till vatten, sjöpromenader)?
Är livet ett examensprov inför himmelriket?
Hatar du människor som älskar varandra om de råkar vara av samma kön?
Är du verkligen så intresserad av våra sexliv?
Varför dödade du barnen när det var Farao som vägrade släppa judarna?
Varför lät du Jerichos innevånare dö?
Varför var du så elak mot Job?
Varför lät du björnarna slå ihjäl 42 barn när de kallat Elias för flintskalle?
Tycker du att Abraham var en god far och ett föredöme när han var beredd att mörda sin son för din skull?
Varför hjälpte du Simson slå ihjäl trettio oskyldiga för att kunna betala vadet han förlorade?
Hur känns det när den genomsnittliga människan uppenbarligen är mycket vänligare, och mer försonlig än vad du är?

Jesus dog för våra synder, får vi höra. Hur då? Han dog ju nästan två tusen år innan jag föddes. Sonade han min synd i förskott? Visste han vad jag skulle göra och så sonade han det. Om det är så har jag i så fall något val i mitt handlande. Det kanske bara är  bra om jag syndar så mycket som möjligt så att han inte offrade sig i onödan.

Vad är förresten som jag har gjort som är så gräsligt att en människa måste offras för det. Jag tycker faktiskt inte att jag har någon så grov synd på mitt samvete. Är inte den där gud lite väl hård. Jag är i alla fall glad att jag inte tror på en sån tölp. I detta fall är ju den där gud både lagstiftare, domare, bödel och offer (eftersom Jesus var gud på något sätt) på samma gång. Den där gud tog alltså livet av sig själv för att sona mina synder. Hoppas att han känner sig glad och nöjd inför att ha tagit livet av en oskyldig person.

Men, hördu gud, jag ska ju dö ändå så småningom, räcker inte det? Och vad är det egentligen som är så hemskt som måste försonas? Jag kan stå för mina egna handlingar och undanber mig offer för min skull.

Anna Larsson varnar i Svenska Dagladet männen för att gå i samma skönhetsfälla som kvinnorna sitter i. Att vi inte ska tro att vi är fula och odugliga om vi inte förbätrar våra utseenden med krämer och plastkirurgi.  http://www.svd.se/nyheter/artikel_2656811.svd

Nu ska jag berätta en hemlighet för kvinnorna: Ni tjejer duger också som ni är. Silikonbröst är inte snyggare än naturliga, även om de naturliga hänger en smula. Smink kan vara snyggt, men ni är snygga även utan.
Hela reklamidén, oavsett produkt, bygger på att vi ska känna oss otillfredsställda och önska oss något vi inte har - en ny bli, ett nytt ansikte - och när vi fått detta blir vi lyckliga, får kärleken och vinner prinsen/prinsessan. Men det funkar inte så

I min umgängeskrets sitter vi män inte och bedömer kvinnor på det där sättet som myten säger. Men det hände en gång för mer än tio år sedan på en tjänsteresa att vi satt tre killar och talade om tjejerna på jobbet. Det intressanta var att vi alla hade så olika preferencer när det gällde kvinnor. Den ena tyckta en en tjej var het som glödande kol, medan de andra tyckte hon var alldagligt tråkig. Den andra var helt betagen av en annan, som de andra fann ganska ointressant osv. Det är verkligen sant att skönheten sitter i betraktarens öga.

Till slut en hemlighet till: Det är inte ögonskuggan, krämerna eller bröstvolymen som gör dig snygg. Det är ditt leende och ditt sätt. En människa som ler är snyggare än en surpuppa. En glad människa är snyggare än en

Man frågar sig varför  en kvinna från LO är den som åker på stryk, när bonus- och pensionskarusellen till helt övervägande del hålls snurrande av män från näringslivet med högersympatier.

Man får intrycket att Vanja Lundby-Wedin satt i styrelsen alldeles ensam. Och när det gällde Annika Falkengren som fick 2 millioner i lönelyft på SEB, så lät det som det var något hon själv hade beslutat. Var är alla dessa ansvarsfulla män som får så hiskeligt bra betalt för att vara ansvarstagande nu när ansvar ska utkrävas?

Varken Lundy-Wedin eller Falkengren bör frias från ansvar för sitt handlande, men vore det inte på plats att männen som deltagit i samma eller liknande beslut också ställs till svar?

Vanja Lundby-Wedin sitter i 24 styrelser. Detta beror på girighet.
Läkare jobbar 800 timmar övertid om året enligt DN http://www.dn.se/nyheter/sverige/manga-lakare-jobbar-sjukt-mycket-overtid-1.830431          Detta beror på ansvarskänsla.
Eller var det tvärtom. Att läkarna var giriga och Lundby-Wedin ansvarstagande.


Hur som helst ska ingen inbilla mig att någon gör ett bättre jobb för att de jobbar så mycket övertid. Övertid är effektivt i små doser, men när det blir standard blir den kontraproduktiv. Har man övertid jämt jobbar man helt enkelt inte lika effektivt. Människan är ett djur som behöver sin avkoppling och vila eller ladda batterierna som man brukar säga, Det borde läkare känna till. Men när övertidspengarna hägrar är det klart att det är lätt att glömma.

Man brukar säga "cherchez la femme" dvs "sök kvinnan", men det verkar oftare tolkas som "jaga kvinnan". Av den senaste tiden klappjakt på Wanja Lundby-Wedin från LO och Annika Falkengren på SEB skulle man nästan kunna tro att dessa kvinnor ligger bakom hela finanskrisen.

Det vore lätt att hitta fler kvinnor som släpats till schavotten. (Leila Freivalds, Liza Marklund, Mona Sahlin, Gudrun Schyman mfl) Jag påstår inte att alla dessa kvinnor var oskyldiga. Det som är anmärkningsvärt är att män som gjort liknande eller värre saker klarar sig lindrigare undan. De brukar få en liten förmaning och sedan är förtroendet återställt. Hur många minns att det var ett antal manliga politiker som gjort ungefär samma sak som Mona Sahlin när kontokortskandalen valsade i pressen, men deras synder är sedan länge glömda medan Mona lär få äta upp sin Toblerone i all evighet. Det var fler än Gudrun Schyman som hade tvivelaktiga taxikvitton. Och ingen kvinna hade klarat sig så bra som Sigvard Marjasin gjorde när han klippte kvitton eller Jan O Karlsson när han bjöd på kräftskiva på skattebetalarnas bekostnad. Att en socialdemokrat försöker hyra ut sina lägenheter för astronomiska summor rubbar tydligen inte förtroende för honom särskilt mycket, medan Freivalds fick avgå för att hon köpte den lägenhet hon själv bodde i.

Dagens Nyheter redovisar en undersökning som visar att 96% av svenska folket sover i sängen. http://www.dn.se/livsstil/vi-sover-laser-alskar-och-arbetar-i-sangen-1.826884 

Jag kan inte låta bli att undra var de sista 4% sover någonstans.

Det finns en psalm (nr 300) som lyder  "äran tillhör gud och lammet som oss vunnit med sitt blod".  Men det var inte så jag lärde mig texten en gång i tiden. Istället skrålade vi under gymnasietiden "tänk om Storsjön vore brännvin". Det slår mig först långt senare att likheterna faktiskt är rätt många mellan fyllevisor och religiösa sånger; ganska ointelligenta texter vars syfte är att trycka in orden supa och sprit alternativt Jesus och gud, så många gånger som möjligt. Och en församling som vrålar för full hals och tror lyckan finns i dessa saker.

Funktionalismen växte fram i början av förra århundradet. idén var att funktionen skulle styra formen. Inga onöda dekorationer eller designelement. Idag börjar vi bli så vana vid att bananer kan visa sig vara telefoner, att en fjärrkontroll kan vara formad som en godisskål eller som nu senast att ett finger kan innehålla ett usb-minne. Funktion och innehåll blir alltmer frikopplade från varandra. Till slut kommer ingen veta vad något är bara genom att titta på det.

Blir detta funktionalismens slutliga död?

En finsk datanörd förlorade sitt finger och satte in ett usb-minne i protesen. http://dn.se/nyheter/varlden/finsk-datanord-ersatte-forlorat-finger-med-usb-sticka-1.823748
Äntligen kan protesindustrin fixa till det där som vår skapare/evolutionen (stryk det som ej önskas) missade. Vi kommer att ha mobiler, cigaretttändare, febertermometer eller kanske till och med en dildo i fingret, mp3-spelaren i hörapparaten, en hårddisk i armprotesen eller helt enkelt ett praktiskt förvaringsutrymme i benet.

Då kan man äntligen tala om intelligent design!

Visst är det skönt att vi kan engagera oss i de verkligt stora samhällsfrågorna, såsom Melodifestivalen och konstfackselevernas examensarbeten.

Är det någon som är tillräckligt gammal för att minnas Günther Wallraff? Den tyska journalist som genom att förklä sig och bluffa tog sig in på olika ställen för att skriva avslöjande insiderreportage? Han var en hjälte när det begav sig. Då såg det som en helt genial och fullt berättigad metod att undersöka världen. När konstafseleven Anna Odell spelade psyksjuk så hör man bara kritiska röster. Tänk om hon kommer fram till något. Tänk om hon avslöjar något. Vore det inte på sin plats att vänta till hon redovisat resultatet av sitt projekt innan hon överöses med kritik?

Kultur är ett av de verkligt laddade begreppen i vårt ordförråd. Hittills har jag skrivit en del om de eldfängda ämnena sex och religion. Nu är det dags att gripa sig an kulturen.

Kultur kan betyda olika saker. Kultur kan betyda konst, litteratur, teater och dylikt. Denna sorts kultur kan delas upp i fin- och mass- (eller skräp-) kultur. En intressant sak är att de som föredrar skräpkulturen ofta anser att det i själva verket är finkulturen som är skräp. De blir överlyckliga när någon från finkulturen gör något som kan ifrågasättas (leker psyksjuk eller klottrar ner en tunnebana t.ex.) Då kan de älta detta till dödagar med en illa dold skadeglädje.

Kultur kan vara ett sätt att sammanfatta sådant som ett helt land, folk, världsdel. Då avser man  en sammanfattning av en viss grupps sätt att vara och tycka. Det är ofta ett kodord för det som förut kallades ras, t.ex. den judiska kulturen när det används av högerextremister. Detta har gjort att detta kulturbegrepp är lika besudlat av nazistskit som den svenska flaggan har blivit. Ett sätt att komma undan detta är att låtsas som att det inte finns olika kulturer eller åtminstone att dessa olika kulturer inte skulle vara intressant att diskutera när man talar om hur vi människor fungerar. Det värsta man kan göra i detta sammanhang är att kritisera något i en annan kultur. Då är man kulturimperialist. Det gäller dock bara andra kulturer. T.ex. kan svenska män  kritiseras när de är mansgrisar och detta kan diskuteras i termer av strukturer (annat ord för kultur). Däremot kan man inte kritisera kvinnoförtrycket i muslimska samhällen utan att bli riskera att bli tagen för rasist. Framförallt för man inte låtsas som om kvinnoförtrycket ser olika ut i olika samhällen. Det spelar ingen roll om du (som jag) har rest i muslimska länder och slagits av att det inte finns en enda kvinna på något av de kaféer man ser; att det över huvud taget syns väldigt få kvinnor, och när de syns så bär de på något; ett barn eller varor. De ses aldrig bara hänga omkring, såsom männen gör precis hela tiden. Men om du hävdar att detta på något vis skulle vara annorlunda än hur svenska kvinnor har det, så är du förmodligen rasist.

Den tredje sortens kultur finns i min frukostfil som enligt innehållsförteckningen innehåller filkultur. Detta är kanske den enda okontoversiella kultur vi har kvar. Men fan vet hur länge jag får sleva i mig filkultur på morgonen i dessa tider med Pirat Bay-rättegångar.

Är det inte lite lustigt att den enda som hade minst att tjäna på att vinna i Melodifestivalen vann den? Malena Ernman är redan en internationellstorstjärna, men i en helt annan genre. Inte kommer hennes karriär som operasångare påverkas av en vinst i schlagerfestivalen. Eller funderar hon på att byta karriär?

"Snälla, snälla, snälla!" "Ja, ja, ja, ja."

Irene ("män är djur") von Wachenfeldt undrar på newsmill.se varför män blir så provocerade när de blir utpekade våldsverkare som grupp. Personligen blir jag provocerad för att jag beskylls för något jag inte gjort bara för att gärningsmannen var skapt likadant som jag mellan benen. Jag har sedan barnsben aldrig slagit någon, aldrig våldtagit och än mindre mördat. Jag har argumenterat med dagis- och skolfröknar om deras särbehandling av killar och tjejer. Hur de så uppenbart skapar könsrollerna. Jag vill att mina döttrar ska få välja fritt av hela den buffé som livet har att erbjuda och inte vara hämmade av sitt kön. Jag håller faktiskt med det mesta av feministernas problembeskrivning och mycket av det som von Wachenfeldt skriver om problemet med könsrollerna. Ändå tycker Wachenfeldt att det är helt okej att skuldbelägga mig bara för att jag är man. Det är faktiskt en egenskap som jag inte helt enkelt kan ändra på. Eftersom mina handlingar inte spelar någon roll när det gäller skuldfrågan - bara mitt kön - så kanske ett könsbyte skulle fria mig från skuld.

Irene von Wachenfeldt ("män är djur") vet varför Tim Kretschmer sköt ihjäl 15 personer på sin skola i Winnenden i Tyskland. På newsmill.se menar von Wachenfeldt att det beror på att han är man och att världen aldrig kommer att bli trygg om man inte erkänner att det är detta som är problemet. Visst han var man. Han sköt ihjäl kvinnor (14 av 15 offer var kvinnor). Män är mer våldsbenägna än kvinnor. Av alla skolmassaker är det visst bara en som utförts av en tjej. De flesta (men inte alla) mördare och självmordsbombare är män. Allt detta är sant. Men ger det Wachenfeldt att brottsförklara alla män? Sanningen är ju att de stora majoriteten av alla människor aldrig dödar någon, en majoritet av män slår aldrig någon. Ändå får alla dessa dela på den skuld som våldsverkarna har, därför att vi är del av samma "struktur". Jag skriver dock inte detta för att säga von Wachenfeldt har helt fel. Istället vill jag ta upp en annan fråga och jämföra resonemangen. Idag genomförs de flesta terrordåd av religiösa fanatiker, människor som ursäktar sina illdåd med sin tro. Varje gång det sker finns det några som likt von Wachenfeldt vill skuldbelägga hela den grupp som terroristerna tillhör. Och varje gång kommer de som säger att de flesta muslimer, hinduer eller vad det kan vara är fredliga människor. Jag begriper inte när man får skuldbelägga en hel grupp och när man inte får göra det.

Enligt sverigedemokraten Jimmie Åkesson så ska kroppsspråket vara svenskt för att man ska räknas som svensk. Kanske det vore på sin plats med en liten pantomimkurs för invandrare, där de får lära sig hur en svensk för sig?

Jag jobbade ihop med en kurd som bestämde sig för att flytta hem till Kurdistan i Irak när Saddam Hussein var ute ur leken. Hans dotter grät. Hon var ju svensk! Hon var född här, talade svenska flytande (däremot inte flytande kurdiska enligt fadern). Hon hade svensk pojkvän och det måste varit uppenbart även för föräldrarna att de inte bara sorterade frimärkssamlingen när hon sov över hos honom. Ändå slog de varken ihjäl dottern eller pojkvännen. Vad skulle hon i Kurdistan att göra? Visserligen hade hon två kurdiska föräldrar, men hon hade ingen annan koppling till Kurdistan. I sina egna ögon var hon "svensk" och blev rejält förbannad om någon sa något annat. Undrar vad sverigedemokraterna skulle tycka? Om några år är hon stor nog att bestämma över sitt eget liv. Jag undrar om hon kommer att återvända till sitt födelseland Sverige då. Och om hon skulle bli insläppt om hon inte har kvar sitt svenska medborgarskap.

Journalisten Maciej Zaremba har i DN frågat sverigedemokraternas ledare Jimmie Åkesson vad det är att vara svensk. http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/vem-ager-flaggan-1.816901 Här är några av de svar som Jimmie Åkesson ger:

"Man ska ha svenska värderingar. Man skall ha vår syn på demokrati och på jämställdhet" Är en svart man som Jacke Arklöv vara svensk? Ja, enligt Åkesson. Däremot räknar Åkesson inte Cornelis Vreeswijk eller Nyamko Sabuni som svenskar. På ett juridisk plan har Åkesson rätt när det gäller Arklöv och Vreeswijk. Arklöv är adopterad och svensk medborgare. Vreeswijk behöll sitt holländska medborgarskap livet igenom. Men hur går det ihop med kravet på "svenska värderingar"? Arklöv är eller har varit bland annat nazist, mördare, legosoldat, dömd krigsförbrytare, bankrånare. Cornelis svarar ensam för en betydande del av den svenska visskatten. Betyder detta att man ska känna mig som en fosterlandsförrädare när man skrålar "Cecilia Lind" på kräftskivan? Men att det är "svenskt" att råna banker och skjuta poliser? Sanningen är nog den att det finns och har funnits både bankrånare, hustrumisshandlare, kvinnosakshjältar, vissångare, dynamituppfinnare och världsledande filmregissörer som är svenska. Det finns både sådana med sunda och sådana med vidriga värderingar som är svenskar. På gått och ont. Så naturligtvis är Arklöv svensk. Och Vreeswijk en del av det svenska kulturarvet.

Jag skulle utan tvekan godkännas som svensk av vilken sverigedemokrat som helst. Men vad skulle hända om jag väljer att konvertera till islam, skulle jag inte längre vara svensk då? Vad skulle jag i så fall jag vara?

Om jag ska försöka mig på en slutsats om svenskheten själv så är "svenskhet" kanske inte så intressant. Vad är det egentligen för vits med att definiera svenskhet med en massa egenskaper. Det som är intressant är om man är en god människa. Jag anser mig ha rätten att tycka illa om en oförätt och knasiga värderingar oavsett om dessa är svenska eller inte, lika väl som jag kan gilla vad som helst oavsett dess kulturella ursprung. Eller för att tala med liknelser: Jag ser inga problem med att vara svensk, men älska sushi och avsky pyttipannal.

Folk går och blir så till sig när det börjar bli vår. Själv blev jag själglad när vintern kom tillbaka. Jag går runt i sagolandskapet som ett litet barn och njuter. Det är så vackert med all snö.

Jag tillhör de gammaldags moralister som tycker att det är rimligt att folk får betalt för sitt arbete och att det är de som utnyttjar det som bör betala. Det är inte rimligt att hela världen ska kunna njuta obegränsat av vad författare, kompositörer, musiker eller filmare har skapat utan att dessa får betalt. Den som tycker att just dessa grupper ska arbeta gratis har antingen inte förstått hur ersättning för den här typen av arbete ser ut, eller också skiter de i det för att de är så förbannat snåla att de inte är beredda att betala för sig. Men jag tillhör också dem som tycker att internet en fantastiskt som kan ge oss tillgång till allt möjligt och att det vore tråkigt om denna möjlighet försvann. Hur ska man då få dessa två saker att gå ihop. Det finns flera lösningar: bredbansavgift (som betalas av konsumenten direkt eller av bredbansbolagen)eller reklamintäkter för reklam på fildelarsajter är två alternativ. Det är väl rimligt att Telia, Bredbandsbolaget, Comhem, Youtube, PirateBay och alla andra som tjänar pengar på upphovsmännens arbete får dela med sig? Hur ska då dessa pengar fördelas. Det vore väl rimligt att antalet nedladdningar eller tittningar skulle vara vägledande. Men då kommer nästa fråga: Ska alla sidor räknas. Att upphovsmännen får betalt för att jag lyssnar på en låt eller tittar på en film är väl rimligt, men om jag surfar in på IKEA-katalogen så blir det ju lite konstigt om det klirrar till i Ingvar Kamprads portmonnä. Dessutom kan man väl föreställa sig att en försvarlig del av pengarna skulle tillfalla porrsidor, eller ska dessa på något sätt undantas och på vilka grunder. Många frågor, men inte så många svar.

Dagens Nyheter meddelar 12 mars 09 att den tyska matematikern Adam Ries vägrar betala tv-licens. Han har inte sagt varför, men det finns de som tror att det kan bero på att han varit död i över 400 år. Men tyska motsvarigheten till Radiotjänst står på sig. Liksom det gjorde när Friedrich Schiller (död 1805) häromåret också vägrade betala licensen. http://www.dn.se/nyheter/varlden/jakt-pa-450-ar-gammal-tv-avgift-1.818893

När det skrivits och talats om Liw Enqvist bok Svenska flicka (Normal förlag) har det egentligen bara rört sig kring frågorna: Hur kan Liw frivilligt hålla på med detta? Är det rätt att förbjuda prostitution? Finns det något lurt (läs övergrepp) bakom Liws beslut att jobba som strippa? Alla frågor kretsar kring Liw och om prostitution bör vara förbjudet eller ej. Jag tycker dock att det finns helt andra saker att diskutera i boken. Det är en märklig värld Liw rör sig i. Bland det som jag finner mest märkligt är dessa svensexor som hon blir inkallad till. Nog har man hört om strippor på svensexor, även om det bara varit ryktesvägen och aldrig någon specifik svensexa jag hört talas om. Men på de svensexor Liw kommer till knullar killarna med henne. Allihop. Även brudgummen. Offentligt, inför varandra. Ibland flera på en gång. Jag anser mig inte pryd, men det får mig att höja på ögonbrynen. Vad säger bruden? Och de andra killarnas eventuella flickvänner och fruar? Och vad är det för kompisgäng där man utan att tveka ställer sig och knullar en prostituerad inför sina vänner. Jag vet inte om detta är typiska italienska svensexor, men jag kan lugna alla svenska kvinnor med att de svensexor jag varit på i Sverige i alla fall inte kommer i närheten av detta.

Svenska Liw Enqvist har i boken Svenska flicka skrivit om livet som strippa och prostituerad i Italien. Den bygger på hennes egna erfarenheter. Jag saknar helt egna erfarenheter av prostitution, både som kund och säljare. Mina (förutfattade) meningar bygger på andrahandsuppgifter. Tyvärr är det inte ofta som prostituerade själva hörs i debatten. Därför försöker jag lyssna och nollställa mig så mycket jag kan från mina fördomar. Av mediabevakningen kan man få intrycket av att Svenska flicka handlar om den lyckliga horan. Det gör den inte. Liw själv kanske tror det, men mellan raderna skriker misären. Inte bara en sanslös alkohol- och drogkonsumtion utan hela inställningen till sex, erotik och sitt eget liv. Liw talar om sitt yrke som ett sätt att få ut skadestånd och beklagar den tid då hon hade sex utan att få detta "skadestånd". Att prostitutionen är ett sätt att få betalt för det som hon tidigare "fått stå ut med helt gratis". Hela boken handlar om det enda övergreppet efter det andra. Och då tillhör jag inte dem som menar att "all prostitution är våldtäkt". Nej, i Liws liv handlar det om det som alla skulle kalla sexuella övergrepp; ovälkomna fingrar in i fittan och annat som Liw egentligen inte vill utsättas för. Men det repareras tydligen av "skadestånden". Det är som om hon har råkat ut för något som kräver "skadestånd" och för att få detta utsätter hon sig för något som i sin tur kräver ett nytt "skadestånd". Jag tycker visserligen inte heller att mitt jobb alltid är kul. Och helt klart skulle jag inte jobba om jag inte fick lön. Men jag ser det för den skull inte lönen som ett skadestånd. Och på det stora hela gillar jag mitt arbete. Men Liw beskriver aldrig någon glädje i det hon gör utom då hon dansar. Hon verkar ha en viss exhibitionistisk läggning. En annan återkommande käpphäst i boken är den gifta kvinnan som enmanshoran; en stackars varelse som är mannens hora utan att egentligen få tillräcklig ersättning för det. Jag är inte kvinna, men det vore förskräckligt om detta är kvinnans lott. Om det är så, lovar jag att jag ska bli bög och aldrig besvära en kvinna igen. Liw var med Fråga doktorn del 5, 9 februari (finns på SVT Play), där man kan få ett intryck av att det är ett ganska neutralt yrkesval att prostituera sig. Men redan i denna intervju kan man höra lite av det jag skriver om ovan. Jag störs av att prostitutionsdebatten ofta sker över huvudet på de prostituerade. Där håller jag helt med Petra Östergren i boken "Porr, horor och feminister". Därför lyssnar och läser jag gärna vad de prostituerade själva har att säga. Av detta försöker jag bilda mig en uppfattning. Liw Enqvist har inte fått mig att tro på den lyckliga horan. Det är ingen lycklig människa hon beskriver i sin bok. Rosinha Sambo brukar också figurerar som en av de frivilliga sexsäljarna. Men efter att ha sett en tv-dokumentär om henne så tvivlar jag även på henne som den lyckliga horan. Vad dessa båda kvinnor visar är dock att alla prostituerade inte är kidnappade minderåriga trafficking-offer från öststaterna. Visst finns dessa, men jag kan inte förstå poängen med att försöka hävda att all prostitution är sådan. Vem tjänar på det?

Expressen har publicerat ännu en värdelös artikel om swingersfenomenet http://www.expressen.se/sex/2.697/1.1490895/swinging-den-nya-svenska-folkhobbyn . Värdelös för att den egentligen inte säger något av värde. Den är ett typiskt lockbete för lösnummerköpare. Den lockar med en smaskig rubrik, men sedan visar det sig att allt som fanns att säga faktiskt stod i rubriken. Att jag bryr mig om att ta upp den beror på den andra delen av reportaget som heter "Experten varnar för swingin: Tro inte att det är bra" http://www.expressen.se/sex/2.697/1.1490894/experten-varnar-for-swinging-tror-inte-att-det-ar-bra Samlevnadsexperten Irene Ivarsson gör en massa uttalanden om swinging. Låt mig bemöta dem ett och ett. Ivarsson: "Jag TROR inte att det är bra .... Jag TYCKER att det bara är ett exprimenterande med kroppar... Jag TROR att sådana här erfarenheter ..." osv. Vad är det för expertis som bara hänvisar till sitt eget tyckande och sina egna antaganden. Det finns egentligen inte en enda mening som tyder på att Ivarsson har mött ett enda swingerspar, utan hennes åsikter förefaller helt byggd på gissningar och Ivarssons egna värderingar. Nog kunde väl Expressen ha hittat en expert som faktiskt visste något. Ivarsson: "Swingin kan liknas vid porr plus prostitution på en och samma gång". Här måste jag framföra mina allra starkaste protester. Det som när tjejer kallas horor för att de har ett självständigt sexliv. Alltså: Prostitution är när någon ställer upp på sex som man själv inte är intresserad av för att få en annan fördel (pengar, knark, slippa bli slagen eller vad det kan vara). Så ser inte swingersfolket ut. Man har sex för att man är kåt (och det är en helt otroligt pilsk stämning på en parklubb). Det är frivilligt och inga andra belöningar utdelas än sexuell tillfredsställelse. Att man inte är kär i den eller de extrapersoner som kommer in i leken gör det inte till prostitution, lika lite som ett one-night-stand mellan två personer är prostitution. Jag har inte fört statistik men jag vågar ändå påstå att väldigt många som går på par- och swingersklubbar inte alls byter partner, utan bara har sex med sin partner. Visserligen inför och i närheten av en massa andra människor, men ändå.

PC Jersild skrev ett inlägg under rubriken Ateistens dilemma i DN i lördags (http://www.dn.se/opinion/kolumner/ateistens-dilemma-1.815415) Jag försöker bestämma mig om jag tycker att det är intressant, obegripligt eller dumt. PC Jersild menar, så vitt jag förstår, att en ateist måste klargöra vilken religion det är han inte tror på. Varför det? Jag har inget problem med att inte tro på någon. Det handlar för mig om själva sättet att nå kunskap. Om det sker genom uppenbarelse, religiösa skrifter och tro eller om det sker genom fakta och bevis. Kort sagt går skiljelinjen mellan tro och vetande. Om det skulle finnas det minsta lilla bevis för guds existens så vore det inte längre fråga om tro utan om vetande. Jag har inga problem med att säga att jag inte tror på någon religion som inte som inte lyckas komma med ett enda litet bevis. Jag ser inget behov av att rabbla allt jag inte tror på. Jungfrufödsel, uppståndelse, snabelgudar, nirvana, Tor, Zeus, Afrodite, Allah, brinnande buskar .... Jag kan helt enkelt inte tro. Jag saknar det förmågan. Visst är det som PC Jersild skriver; att många verkar tycka att man ska tassa in i religionsdebatten med huvudet ödmjukt på sned och bedyra hur fin Jesus var och det ena med det andra. Jag tycker inte alls han var fin! Jag förbehåller mig rätten att kritisera och granska alla religionernas orimligheter och jag förbehåller mig rätten att säga att religion är dumheter och av ondo för världen och människorna.

Själv är jag fullblodsateist. Jag har till och med svårt att förstå att andra människor faktiskt tror på gud. För mig är det lika orimligt som att en vuxen människa skulle tro på tomten eller något annat som det inte finns något som helst bevis eller ens indicium för. Vissa har dock svårt för att acceptera detta. Särskilt de troende försöker de få det till att jag åtminstone borde vara agnostiker. De anser att jag tar i när jag säger att jag är säker på att gud inte finns. Själva har de dock inga problem med uttala sig självsäkert både om guds existens och vad gud tycker och tänker. Att de, i enlighet med sitt eget resonemang om att man inte kan vara tvärsäker på något som inte kan bevisas, också borde vara agnostiker, har de ingen förståelse för.

Jag är alltså inte agnostiker, men jag har funderat på vad agnostikerna egentligen menar. De säger att man inte kan veta något om gud; att guds existens aldrig kan vare sig bevisas eller motbevisas. Att det skulle vara så är väl ett antagande gränsande till tro det med. Om nu gud finns, varför skulle man då inte kunna bevisa guds existens? Förr i världen så brukade han ju uppenbara sig brinnande buskar och annat. Han har ju också enligt legenden förgripit sig på en 14-årig flicka och låtit sig födas fram som son till sig själv. Då travade han på vatten och gjorde vatten till vin och andra viktiga saker som i alla fall skulle kunna ses som bevis på att han besatt magiska krafter. Om detta kunde bekräftas så vore det väl ett bevis. (Och kom inte dragande med Bibeln nu. Den litar jag lika mycket på som jag litar på Harry Potter)

Tittar man på Vatikanens helgonförklaringar och godkända under skulle man ju kunna tycka att den där gud skulle kunna bevisas. Att sedan inget av detta hållit för en närmare granskning gör väl att slutsatsen hittills måste bli att gudhypotesen inte är rimlig. Det intressanta är dock att både de religiösa och ateisterna menar att guds existens skulle kunna bevisas. När det inte finns sådana bevis väljer den religiösa att tro ändå, medan ateisten säger att till den dag jag ser ett bevis kan jag inte tro. Men vad säger agnostikern? Att det kanske kan finnas blå gudar med snabel? Vilken religion är man agnostiker till? Asa-tron? Den japanska Shintoismen? Den sista har liksom hinduismen har mängder med anhängare. Ska man självklart anta att de har fel bara för att man inte är född i dessa trossystem? Ska man hålla alla dörrar öppna. Det kanske var gud som sände SMS till barnflickan i Knutby? Nej, agnostisism är för fegisar. Vem religionen är för tänker jag inte säga, för jag vill inte såra någon.

I samband med abortstriden om den nioåriga flicka som våldtagits av sin styvfar sa en brasiliansk biskop: "Guds lagar står över mänsklig lag. Så när en mänsklig lag står i motsats till guds lag, saknar den mänskliga lagen värde." Det skriver nog de muslimska mullorna också under på. Åt skogen med demokrati! Låt oss följa tusenåriga skrifter istället! Tänk vilken härligt vidrig värld vi skulle få om alla påbud i Bibeln och Koranen verkligen skulle följas; om Vatikanen och mullorna fick råda. Vi kanske kan hoppas på ett litet religionskrig också, när religiösa dogmer tillåts stå över lagen.

En liten flicka blir gravid efter att hennes styvfar våldtagit henne. Hon gör abort. Vatikanen bannlyser då modern till flickan och läkaren som utförde aborten. Styvfadern, som våldtog flickan och som dessutom alltså var far till de aborterade tvillingfostren, har dock fått kyrkans förlåtelse. Han har nämligen ångrat sig. Läs mer på Svenska Dagbladets hemsida http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_2565363.svd Egentligen känns det överflödigt att kommentera detta. När katolska kyrkans ledning står för dessa värderingar så undrar man hur någon fortfarande kan påstå att religionen i grunden är god. Sedan hoppas jag att styvfadern åtminstone får en jordisk bestraffning i form av en lång fängelsevistelse, trots att kyrkan har förlåtit honom. Till sist är det en sak jag måste ifrågasätta: Är flickan verkligen bara nio år? En nioåring kan helt säkert våldtas, men kan hon bli gravid? Är det fysisk möjligt?

Vid middagsbjudningen i lördags fällde en av deltagarna kommentaren: Är det inte det där med ekologisk mat lite överdrivet? Jag känner då ingen skillnad på smaken. Låt det en gång för alla bli sagt: Jag väljer ekologiskt för miljön skull. Inte för smaken.

Man kan fråga sig i hur stor utsträckning en journalist bara ska rapportera ett påstående och i hur utsträckning hon ska ifrågasätta det som påstås. När det gäller artikeln ”Man ser bikiniklädda som objekt” i DN 7 mars (www.dn.se/nyheter/vetenskap/man-ser-bikinikladda-som-objekt-1.815827) menar jag att man borde ha granskat och vänt på argumenten lite mer.

Forskarna hade låtit 21 manliga heterosexuella studenter titta på bilder av av- och påklädda män och kvinnor. Killarna hade då kommit ihåg den lättklädda kvinnan bäst. Är det någon som är förvånad? Om forskarna använde den bild som finns återgiven i Dagens nyheter skulle alla andra resultat vara sensationella. Den lättklädda kvinnan står närmare betraktare än den lättklädda mannen och påklädda kvinnan. Hon har en rosa bikini och har med tummen börjat dra ner den minimala trosan. De påklädda parekt är helt gråklädda. Det är som att lägga ett rött äpple i en potatislår och bli förvånad över att folk lägger märke till just det. Man kan jämföra med den hårt kritiserade videon där Lisbeth Palme skulle peka ut Olof Palmes mördare och den misstänkte avvek starkt till både stil och klädsel från de övriga. .

Man hade också registrerat männens hjärnaktivitet och då kommit fram till att när de såg kvinnan i bikini så aktiverades samma delar av hjärnan som förknippas med användning av verktyg. Det är ju intressant och ska kanske rapporteras trots det låga antalet försökspersoner. Av hjärnaktiviteten drar forskaren Susan Fiske slutsatsen att de ser på kvinnorna på samma sätt som på verktyg. Men det kan väl lika gärna vara tvärt om. Att de ser på verktygen på samma sätt som på kvinnor. Vad nu det skulle betyda. Men det är väl inte orimligt att vår reaktion på avklädda kvinnor är evolutionsmässigt äldre än vår verktygsanvänding. Hur reagerar en schimpans när de ser en schimpanshona som utför schimpansernas motsvarighet till avklädning och dragande i troskanten?

Dessutom undrar jag vad det finns för underlag till antagandet att aktivitet i en viss del av hjärnan lätt kan översättas i värderingar och inställningar hos en människa. Kan man verkligen veta att försökspersonerna inte tänkte ”på dem som mänskliga”, som Fiske påstår. Är tankeläsningen verkligen så utvecklad? Hur ser hjärnaktiviteten ut hos en man som ser sitt hjärtas älskade naken? Och vad händer kvinnor i motsvarande situationer? Och vad betyder egentligen det? Det kanske är djupt mänskligt att se på naken medlem av det motsatta könet på ett speciellt sätt.

Slutligen kan man fråga sig vad denna lilla undersökning visar om konsekvenserna av sexualiseringen av kvinnor i det offentliga rummet. Det är nog inte särskilt djärvt att påstå att sexualdriften är medfött. Mäns intresse för nakna kvinnorkroppar (och kvinnors motsvarande intresse) är orsaken till att jag över huvud taget kan sitta här skriva detta, att Fiske finns och kan forska … ja, kort sagt orsaken till att det finns människor.

Hur kan man av forskningen dra slutsatsen att reaktionen är ett resultat av sexualiseringen av kvinnor i det offentliga rummet? Har man utfört någon forskning i samhällen där sådan sexualisering inte förekommer. Är det verkligen rimligt att tro att män från exempelvis Saudiarabien eller Afghanistan där kvinnor är i det närmaste osynliga, skulle reagera mindre på bilden av en avklädd kvinna? Vore det inte rimligare att tänka sig att ju mer män omges av lättklädda kvinnor desto mindre särpräglad blir reaktionen?