Friskytten

Själv är jag fullblodsateist. Jag har till och med svårt att förstå att andra människor faktiskt tror på gud. För mig är det lika orimligt som att en vuxen människa skulle tro på tomten eller något annat som det inte finns något som helst bevis eller ens indicium för. Vissa har dock svårt för att acceptera detta. Särskilt de troende försöker de få det till att jag åtminstone borde vara agnostiker. De anser att jag tar i när jag säger att jag är säker på att gud inte finns. Själva har de dock inga problem med uttala sig självsäkert både om guds existens och vad gud tycker och tänker. Att de, i enlighet med sitt eget resonemang om att man inte kan vara tvärsäker på något som inte kan bevisas, också borde vara agnostiker, har de ingen förståelse för.

Jag är alltså inte agnostiker, men jag har funderat på vad agnostikerna egentligen menar. De säger att man inte kan veta något om gud; att guds existens aldrig kan vare sig bevisas eller motbevisas. Att det skulle vara så är väl ett antagande gränsande till tro det med. Om nu gud finns, varför skulle man då inte kunna bevisa guds existens? Förr i världen så brukade han ju uppenbara sig brinnande buskar och annat. Han har ju också enligt legenden förgripit sig på en 14-årig flicka och låtit sig födas fram som son till sig själv. Då travade han på vatten och gjorde vatten till vin och andra viktiga saker som i alla fall skulle kunna ses som bevis på att han besatt magiska krafter. Om detta kunde bekräftas så vore det väl ett bevis. (Och kom inte dragande med Bibeln nu. Den litar jag lika mycket på som jag litar på Harry Potter)

Tittar man på Vatikanens helgonförklaringar och godkända under skulle man ju kunna tycka att den där gud skulle kunna bevisas. Att sedan inget av detta hållit för en närmare granskning gör väl att slutsatsen hittills måste bli att gudhypotesen inte är rimlig. Det intressanta är dock att både de religiösa och ateisterna menar att guds existens skulle kunna bevisas. När det inte finns sådana bevis väljer den religiösa att tro ändå, medan ateisten säger att till den dag jag ser ett bevis kan jag inte tro. Men vad säger agnostikern? Att det kanske kan finnas blå gudar med snabel? Vilken religion är man agnostiker till? Asa-tron? Den japanska Shintoismen? Den sista har liksom hinduismen har mängder med anhängare. Ska man självklart anta att de har fel bara för att man inte är född i dessa trossystem? Ska man hålla alla dörrar öppna. Det kanske var gud som sände SMS till barnflickan i Knutby? Nej, agnostisism är för fegisar. Vem religionen är för tänker jag inte säga, för jag vill inte såra någon.