Overklighetens folk (till Göran Hägglund)

Okej Göran Hägglund, jag erkänner: Jag tillhör overklighetens folk. Jag arbetar med overklighet, eller det som också kallas kultur. Men varför tror du att vi föraktar verklighetens folk?
Jag ska inte skriva tröttande haranger om att har köksbord som vi pratar vid, att vi också pusslar med dagishämtningar och att vi också vilar ut på landet. För allt det där vet du väl egentligen redan.
Och du vet väl att också overklighetens folk kan gilla föreställande konst och att någon avbön aldrig brukar krävas för detta. Mycket modern konst är föreställande, men du som tillhör verklighetens folk kanske inte ger dig in i så overkliga miljöer som konstmuseer och gallerier så att du ser hur det är i overkligheten. Men allt det där vet du väl egentligen redan. Men sanningen var tydligen inte din ledstjärna i den här debatten. Du bryr dig inte så mycket om hur det är i verkligheten. Du tillhör verklighetens folk och därmed bestämmer du vad verkligheten är.
Men jag tycker att du på ett lömskt sätt försöker få det att låta som om de som kämpar för jämlikhet mellan könen, homosexuellas rättigheter och liknande borde hålla käften och låta "verklighetens folk" ha sin uppfattning i fred. Så är det aldrig i en demokrati! Även de som tycker annorlunda än verklighetens folk måste få säga sin mening och kämpa för sin sak. Och även någon som representerar ett litet parti som vacklar på 4%-spärren ska naturligtvis få uttrycka vilka dumheter som helst ... utom dumheten att de som inte håller med borde vara tysta, för då har man inte längre en demokrati.

Men på en punkt ska jag ge dig rätt. Det är alldeles för mycket hån i den svenska debatten och kulturen: Unga gör sig löjliga över medelålders, medelålders gör sig löjliga över unga. Hip hoppare föraktar dansbandsfolket och vice versa. Hånet sprider sig i oändliga kedjor där man höjer sin egen status genom att förlöjliga och sprida rena lögner om "de andra". Och nu är det verklighetens folk som hånar kultureliten. Välkommen i gänget Göran!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0