Otrohet och rätten till sig själv

Det finns samhällen där en kvinna anses ha gått för långt om hon PRATAR med en man. I vårt samhälle finns det tydligen de som anser att någon varit otrogen om de haft ett lite för intimt SAMTAL (obs inte samlag) med någon. Åter andra menar att gränsen går först vid sex. I vilket fall som helst handlar det om en idé om att en person har legitim rätt att begränsa en annan individs handlingsfrihet. Att man i någon mening har ensamrätt till en person i något avseende.

De flesta svenskar anser nog att den som inte tillåter sin partner att ens prata med någon av motsatt kön gör fel, att man inte ska acceptera ett sådant förbud och att man bör överväga att lämna en person som kräver ett sådant prat-förbud.

Å andra sidan tycker nog de flesta att ett samlags-förbud med utomstående är helt rimligt. Och så finns det en hel rad tänkbara gränsdragningar däremellan.

Var man sätter gränsen och vilken gränsdragning man anser vara riktig beror på vilken kultur man lever i, vilken uppfostran man har fått eller - för att uttrycka sig råare - vilken indoktrinering man utsatts för.

Jag tycker att det är fel att ljuga och gå bakom ryggen på någon, i synnerhet sin partner, så denna sida av otrohetsbeteendet vill jag inte försvara. Men om nu otrohet är så vanligt kan man fråga sig om man inte borde börja diskutera om moralen borde anpassa sig till verkligheten. Det fanns en tid när föräktenskapligt sex var omoraliskt. Men ändå förekom det flitigt. Idag är det en bara liten minoritet som fortfarande tycker att sex före äktenskapet är omoraliskt, så visst kan moraliska gränser flyttas och anpassas till hur människor faktiskt beter sig.


Kommentarer
Postat av: Brutala Bloggen

Det är svårt att gå emot sina känslor med det där med otrohet. Inte en "tradition" man lätt bryter, eftersom det är så nära

2009-12-06 @ 23:00:00
URL: http://metrobloggen.se/ruv

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0